När kusiner - arvfiender - som Danmark och Sverige möts på fotbollsplanen, handlar det om storebrorskomplex och en massa obskyr djungelpsykologi. Från dansk sida. Jag förstår varför.
Det var Danmark, som introducerade fotbollen i Sverige, som alltid slog oss med stora siffror, men som sen 1948, i OS (OL, red.) i London, fått känna på de svensksiberiska lappdjävlarnas fotbollstrixande (minns själv med förtjusning matchen 1959 i Idrætsparken. 6-0 till Sverige, 5-0 i halvtid ...). Danmarks beach boll -lag och EM 1992? Det var stort, det var MYCKET stort, men bara för att svenska folket i sin storsinthet tog det danska teamet till sig och agerade 12 e man på plan i finalen mot tyskarna. Enda matchen de rödvita förlorade i detta EM var mot... guess who!?!
Sverige hör genom klasspelare som Zlatan, Fredrik Ljungberg & co. hemma i världseliten, de fascinerar en hel fotbollstokig värld. Det har ingen dansk gjort sen vinhandlaren Michael Laudrups dagar. Klass och kvalitet MÅSTE slå rödvita snedsparkare, det är viktig för sportens skull och fotbollens anseende, så därför kære danskare: Om det finns en fotbollsgud - 2-1 till Sverige.
Danmark får bara inte vinna samma uge som Bjarne Riis avslöjade sig själv som en simpel hästtjuv. Danmark ska ud av banen. Skååål!